Jag gick från Majorna. Tittade runt mig när jag kommit fram till Slottskogen, gick ner till Linne-platsen och gick upp igen. Gick ner, och gick upp (?) Satte mig på en stock och tog lite dricka. Det var så jävla varmt! Gick en annan väg och ner till Linne platsen igen. Och, upp igen. Där såg jag Anna typ luta sig mot ett staket. Shit! Där är Anna! Tänkte jag. Vad hade jag gett mig in på? Jag ville ju det här men jag var ju så fruktanssvärt närvös. Jag följde efter henne och gick lite förbi henne men hade endå koll på henne. Jag förstod att hon skulle träffa Vera. Så jag började spana. Så ser jag vera. Jag blev nästan rädd men hon var söt. (<3) Vad ska jag göra? tänkte jag. Jag tänkte gå fram men ångrade mig. Såg när dom kramades. Ville också vara där... Gick iväg. Vad skulle jag här och göra? Jo, träffa anna och vera men jag vågade ju typ inte! "Trollunge!" Jag kan ju inte låtsas som om jag inte hört. Jag var feg. Blyg. Dum. Ful. Svettig. Jag ville ju det här! Det var som om människor man sett på bild plötsligt kom i levande format. Jag ville också vara lika bra vänner som dom. Två som är bäst och en som är sämst går inte ihop. Jag var så jävla tråkig! Jag hade ju till och med förberätt allt. När jag rotade  i min väska och sa att jag letade efter min plånbok. Vad fan va det för något!? Det gjorde jag ju inte! Jag kunde ju inte sedan säga att jag inte gjorde det. Bara för att jag inte vågade titta på er. Det var som att träffa några man såg upp till, sina idoler. Vad skulle jag sagt till Thåström? Jag vill träffa er igen. Längre. Låt mig få vara feg och blyg i början. När jag träffat er ett par gånger kommer jag också kunna prata. Om det är WOW nästa år vill jag oxå gå + en annan gång när det inte är festival eller liknande. Att jag inte ens sa hejdå när jag gick ur kön. Fan vilken idiot jag var. När jag väl gått ut ville jag skrika hejdå! Komma tillbaka till er. Jag såg er gå in och jag gick hem. Fan för mig!